Metoder för inlärning och träning av hästar

För hästägare ligger det i sakens natur att man vill lära och träna hästen att utföra en del önskvärda beteenden man vill att den ska kunna och vilja göra, eller lära den att inte utföra beteenden som man inte vill ha.

Inträning av önskvärda beteenden

För att lära en häst – eller något annat djur, inklusive människan – ett nytt beteende är det mest effektiva sättet att framkalla en betingad reflex. Det klassiska exemplet på betingad reflex handlar om den ryske forskaren Pavlov som visade att hundar började salivera (utsöndra saliv) som svar på en ringsignal strax före utfodring. Hundarna lärde sig att signalen betydde att de strax skulle få sitt foder och Pavlov kunde visa att ringsignalen stimulerade hundarna att förbereda sig för att äta genom en betingad reflex på signalen. Signalen fungerade om en trigger och förstärkning av hundarnas beteende inför utfodringen.

Det finns två olika sätt att förstärka ett önskvärt beteende som fungerar vid inlärning och träning av hästar, de vetenskapliga benämningarna är positiv och negativ förstärkning.

Bortträning av oönskade beteenden

Ganska ofta förekommer det att en häst gör saker, som man inte vill att den ska göra. Det kan handla om rätt många olika saker, exempelvis att den puttar till dig med nosen eller bogen, att den biter i grimskaft eller ledrep, att den nafsar efter dina händer eller i dina kläder eller något annat. Då finns det två olika alternativ för att få hästen att sluta med det, bestraffning och ryggning.

Bestraffning

Det är fullkomligt naturligt för oss människor att reagera med ilska eller rädsla om hästen biter i ens kläder eller nafsar efter händerna. Och blir man arg eller rädd ligger det nära till hands att försöka bestraffa hästen med våld. Men bestraffning med våld är obegriplig för en häst, så sådan bestraffning är ineffektiv, även om det i undantagsfall kan hända att den slutar med beteendet, därför att den vet att det gör ont annars. Våld mot en häst är direkt olämpligt och borde inte få användas överhuvudtaget. Enligt min uppfattning finns det bara ett enda undantag från den regeln och det är om en häst går till direkt anfall mot dig. Då kan det vara tillåtet att använda våld, eftersom du naturligtvis har rätt att försvara din kropp och ditt liv. Men aldrig annars våld mot hästen!

Positiv förstärkning

Positiv förstärkning innebär att man strävar efter att lära och förstärka ett viss beteende hos hästen genom att tillföra något positivt, när den har utfört det önskade beteendet på rätt sätt. Det finns flera alternativa positiva saker man kan tillföra, ett vänligt berömmande ord, en smekning med hårremmen (klappa inte en häst med lätta slag, det fungerar inte som belöning utan orsakar höjt blodtryck och höjd hjärtfrekvens, dvs motsatsen till beröm och belöning), eller belöning med godis, morötter eller något annat som hästen gillar. Använt på rätt sätt och under rätt förutsättningar ger positiv förstärkning goda resultat, men metoden har också svagheter och minst en riskfylld brist. Handmatning med godis är den allvarligaste svagheten. Det oeftergivliga kravet för att handmata en häst är att du har ett ledarskap, som hästen inte ifrågasätter, om du har brister i ledarskapet riskerar du dina fingrar varje gång du ger hästen godis med handen. Ge gärna hästen något gott som belöning för rätt utfört beteende, men ge det i en hink, en krubba, på golvet eller på marken, inte med handen! Och var gärna sparsam med att belöna hästen med godis, det är lätt hänt att den efter en tid uppfattar dig som en godisautomat och börjar kräva godis (= muta) i förväg för att utföra beteendet.

Negativ förstärkning

Negativ förstärkning är en benämning som väldigt ofta missförstås och felaktigt uppfattas som någon sorts bestraffning. Den korrekta innebörden av negativ förstärkning är att man tar bort en obehaglig retning för hästen som belöning för korrekt utfört beteende, dvs man ger eftergift. Negativ förstärkning är alltså detsamma som belöning med eftergift, vilket är det ojämförligt mest effektiva sättet att förstärka ett önskvärt beteende hos en häst. De enda mindre detaljerna att tänka på är att eftergiften ska vara så fullständig som möjligt och komma omedelbart, väntar du för länge med att ge eftergiften är den inte lika effektiv därför att det blir svårare för hästen att koppla ihop eftergiftsbelöningen med det utförda beteendet.

Ryggning

Ryggning, eller – om du är i en situation där det inte går att omedelbart rygga hästen – flyttning av bakdelen åt sidan, är däremot åtgärder med kristallklar innebörd för en häst. I båda fallen är det fråga om tydliga dominanshandlingar, som hästar själva använder mot varandra för att tala om vem som bestämmer. Innebörden av en flyttning är tydlig och klar för hästen.

Att rygga hästen är en kraftigare dominanshandling, men att flytta undan bakdelen är också en tydlig sådan. Flyttningen är mest effektiv om den kommer så fort som möjligt som svar på det oönskade beteendet. Och flyttningen behöver inte vara våldsam, det är flyttningen som sådan som talar om för hästen att ”det där är inte okej”, inte eventuell kraft eller våld. Därför kan du flytta hästen två steg bakåt eller bakdelen ett par steg åt sidan med mista möjliga tryck mot hästen. Den enda haken är att du måste vara konsekvent och göra det varje gång hästen gör det du inte vill. I de flesta fall kommer hästen att sluta med beteendet inom två-tre dagar.